tårarna rann..

igår slog det mig på riktigt, typ som om jag gått in i en stenvägg.
att du inte kommer att vara med och se min vandring framåt.
att du inte kommer att vara med och hjälpa till med första flytten, inte vara med när dina barnbarn kommer till världen. inte leda mig till fram till altaret, om den dagen kommer..
igår slog det mig på riktigt! allt är bara för mycket just nu. för mycket känslor, för mycket som går åt fel håll och definitivt inte vår väg.
hur ska jag kunna göra allt detta utan min andra hälft?
den jag saknar så sjukt mycket! saknarsaknarsaknarsaknar
-
dom senaste veckorna har jag även kännt sig extra mycket. knackningar på stängd dörr och lekande med lampknappen. jag saknar din närvaro. och kommer alltid att göra det <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0